livet nu
fööörkyld
Det är redan torsdag och jag vet inte riktigt vad jag har lärt mig den här veckan, men något måste det i varje fall vara. Adjektiv dekleration, präteritum, wenn/als- verb på slutet alltid!...
Jag mår sådär i ärlighetens namn, en förkylning är en förkylning så att säga. Det finns många saker som jag vill göra, men som jag inte riktigt har energi till denna vecka. Fast å andra sidan gör det mig inte så ledsen heller, det är snarare skönt att inte känna någon press denna veckan. Det får gå som det går helt enkelt.
I bakgrunden talar dem spanska, i mitt huvud tänker jag på svenska, engelska och tyska lite blandat och från gatan höra jag språk som japanska, tyska, italienska, danska, norska, engelska och många fler ibland. Det är spännande att sitta och lyssna på alla ord som är hemligheter för mig. Det låter vackert. Önskar att jag kunde några ord spanska så att jag skulle kunna urskilja lite grand.
Oj vad jag bara svamlar nu känns det som... a ja.
Om jag är en bra skribent eller inte har jag ingen aning om, jag kanske ska inte ens använda benämningen skribent. jag skriver ändå, bara för mig själv. För att få minnas i alla fall en liten bit av min värld som jag lever i.
Egentligen gillar jag inte att blicka tillbaka, det är lite desperate eller snarare så får jag alltid känslan av att jag omformulerar det förgågna alldelles för mycket och det är inte bra. Att det är egentligen ingen idé att försöka tänka på det förgågna med åtanken att det man minns är sanningen. Å andra sidan är det väldigt vackert att nuet är så dyrbart att du aldrig riktigt kan få behålla det längre än vad det varar. Även på film är det inte riktigt samma sak, det finns ofta ett annat perspektiv, som är dock ofta bra, men filmen har inte dina ögon, eller dina förvirrade minnen som du blandar ihop med nuet.
Så att försöka att avbilda i skriftligt språk mina minnen inom kort tid är ett försök att finna sannnigen och minnas den lite lite till.
När jag steg innanför portdörren registrerade jag vackra ljudvågor i mitt öra och log lite för mig själv på väg upp för trapporna. Jag låste upp dörren och steg rakt in i musiken. Daniel spelade fint på pianot ett tag. Lite senare drack vi te med extra ingefära samt pratade om Daniels mamma (hon har rest från spaninen idag och kommer snart hit). Jag tog ett bad, städa mitt rum lite, vek tvätt och lyssnade på Daniels pianospel, som var just då en väldigt fin Bethoven meoldi.
Lite senare försökte jag att synkronisera mina händer med varandra när jag spelade tre enkla låtar på pianot. Det är inte alls enkelt för min hjärna av någon outgrundlig anledning (eller kan det vara så att det är fler som har det svårt med det i början tro?). Jag har varit rädd en lång tid för att verkligen försöka, men lite i taget har mina tankar förändrats och mitt liv till det bättre. Och nu vill jag försöka och jag vågar i varje fall ibland. Till exempel pratar jag tyska varje dag, bara det är att försöka!
Jag har hunnit ätit en dubbelmacka med pesto,salad,broccoli,ost och ägg. Sedan har det slunkit ned två till rostbröd med smältande bio (eko) choklad och banan på. Ja som sagt, jag skulle kunna utan tvekan kunna äta en hela godispåse på detta också. Så är det visa dagar antar jag :P när man är på gång att bli sjuk.Dolce, mamma, pappa och Marianne saknar jag väldigt mycket just nu. Jag skulle vilja visa dem allt som finns i mitt huvud just nu. Alltså helt enkelt koppla in mitt minne i tv:n, sedan skulle dem kunna bläddra mellan olika kapitel och varje kapitel skulle vara en kortfilm där de fick uppleva min existens i Berlin. Dolce saknar jag nog mest lit extra just nu för att jag är förkyld ,och har en stor dubbelsäng som känns tom utan henne.
Tisdag
Jag har inte skrivit på ett tag nu. Ett av argumenten är fortfarande att internet inte fungerar som det ska här hemma. Fast det är ju inte bara det, snarare att jag har inte saknat det så mycket. Det har varit skönt att vara kontakt med bara den regionala världen, platsen här.
I söndags var jag på loppis i Mauerpark med Daniel och José. Där köpte jag en cykel för 40 euro någonting… fick dock inget kvitto. Cykeln behöver nya lysen, men än så länge använder jag den endast på dagtid. Jag har även köpt ett ordentligt lås. Den lite halvdan men helt okej denna cykel. Grå är den.
Betalt hyran har jag, även köpt mat samt en ny (ganska dyr) klänning som en present till mig själv, städat och ja, träffat vänner och nya ansikten. Under de senaste veckorna har jag upplevt en hel del surrialistiska “scener”. Till exempel en ensam dansandes dragqueen i en grekisk/schwezisk restaurang (de spelar grekisk traditionell musik där varje söndag), där publiken samt musikanterna var mestadels älder män (50 +). Alla applåderade och det var så självklart för alla i publiken att denna fina dragqueen skulle få dansa om denne ville det. Fint!!! :)
I mitt huvud finns det nu ett helt bibliotek av vackra, roliga och kansiga musikminnen. En del subtila, en del intensiva och andra enkla. Jag är förälskad i detta liv, att leva nära många konstformer.
Min förvirring över framtiden (das Zukunft) har inte lugnat sig än. I vissa ögonblick snurrar alla tankar snabbare än mig och jag orkar inte riktigt hänga med i sammanhanget. Det är okej, jag blir trött lätt av alla tankar. Jag vet att jag gärna vill stanna kvar här, men vad jag ska göra är något suddigt än så länge. Samtidigt vill jag er och mer studera psykologi… och film…
ää
Musik överallt... :)
...
Saturday, 21 April 2012
Under natten som har passerat har jag träffat en hel del människor som har alla möjliga olika bakgrunder. Jag får nya minnen för livet här.
Idag har jag låtit mina ben bära mig genom en magnifik park, solen värmde mig hela vägen runt och alla ljud kom mig närmre och närmre, som en dröm.
bara några ord.
Alla drömmer.
Alla måste få drömma,
Och glömma.
Tappa bort dig,
Så du får söka sanningen till slut.
Vilket liv har du?
Vad bygger du?
Kan du klättra tillräckligt högt?
Är det det viktigaste?
Att nå så långt bort du bara kan?
Möter någon dig där?
En del blir ensamma när de försöker nå,
En del når aldrig fram till sanningen.
Tappa bort dig lite grand varje dag,
Här finns rädsla,
Låt den finnas,
Håll om ditt hjärta, dig,
Du blir aldrig ensam då.
Våga sök,
Även när du inte vet vart.
Jetzt
Das Leben ist...
Ich bin so glücklich in meinem Leben.
Mein dritte mittwoch
All tid här har känts som en kärna inte en linje än så länge, och först idag kom jag att tänka på att jag har faktiskt varit här i 18 hela dagar! Det kan jag inte riktigt fatta… Kanske för att jag lever mycket i presens :). Och livet här känns så självklart, helt underbart. Att flytta hit är ett av mina bästa beslut jag har tagit, jag känner mig hel här. En viktigt faktor är hur jag ser annorlunda på tiden här jämfört med hemma i Sverige. Här är tiden mer kravlös, här är den min vän och jag räds inte för den heller på samma sätt. Och ja, det skulle säkert inte vara på samma sätt när man väl bestämmer sig för att bosätta sig här men just nu är livet mer än bra.
I skolan går det bra och min klass är supertoll! Lucy och jag har pratat med en av våra lärare, och nästa vecka ka vi prova att gå i klassen som är lite längre fram i vår bok. Det är alltså samma nivå men närmare slutet i boken. Det ska bli mycket spännande, är självklart lite nervös över att grammatiken, att den kanske är för svår eller att jag inte hanger med. Men man kan ju alltid fråga om extra övningar plus börja redan nu plugga mer grammatik.
Igår hjälpte jag Daniel lite grand, han håller på att skapa ett konstverk, mer än så kan jag inte än skriva. På torsdag är det utställning för alla konstnärer som har en ateljé eller studio i byggnaden Funkhaus där även Daniel har en studio. Först på torsdag… I morgon alltså kan jag visa lite bilder då detta verk som ställs ut då. Det ska bli interessant att få se vad alla konstnärer ställer ut i morgon samt i helgen.
Det har fallit sig så att jag har även snappat upp några få spanska ord här och där, så som vamos, tu debes, desayunon, invitar… :), hihi vem vet, nästa språk blir kanske spanska.
Jag är fortfarande helt tagen av alla hundar i denna stad, hade verkligen ingen uppfattning tidigare om detta. Jag älskar det självfallet, här är det en självklarhet på ett helt annat sätt än i Sverige att man har en hund som man älskar och denne följer en vart man än väljer att sätta sina fötter. Många hundar är så otroligt lydiga. I förra veckan såg jag en hund som satt precis innanför dörren till en mataffär, under tiden handlade matte mat I affären. Där satt den helt stilla i cirka 10 minuter. (Kanske inte så jättespännande att läsa om man jag är som sagt helt tagen av detta, det är så fint!)
Jedenfall, nu sitter jag och Lucy i Circus hotels café/restaurang och klinkar på våra datorer. De senaste timmarna har jag läst i genom en liten dektektivberättelse och lärt mig många nya ord. Lucy håller på att förbereda sin portfolio som ska skickas ut till de arkitektfirmor som har svarat på en hennes CV e-mail. Vi trivs bra här.
Sonntag 2
Wochenende 2
Igår var jag ganska trött efter skolan men tvingade mig iväg till en skoaffär i regent, där köpte jag nya löparskor.Sedan kom jag hem, lyssnade på Daniels piano och klinkade lite själv också samt skrattade massor. Vi spelade in lite “röster” på Daniels iPad, det finns så många coola program som man kan skapa musik med!
Jag följde även med till restaurangen/kaféet där Daniel har fått jobb som pianist. Det slutade med att jag satt kvar hela kvällen och läste massor av tyska tidningar, verkligen bra övning! När Daniel hade spelat klart gick vi till en känd “verlassen Gebäude” som heter Tacheles där flera konstnärer ockuperar denna gamla judiska byggnad som ska troligtvis rivas. Det fanns all möjlig underbar och helt knasig konst! Då man inte får fotografera utställningarna blev det mest trapphusbilder för mig men det gjorde inte så mycket bara det var en upplevelse i sig.
---------
Tiden har svischat förbi nu en bit. Lucy och jag har varit på en promenad runt I Oranienburg, ätit stans bästa falafel samt kikat på lite kläder i närheten av där jag bor. Dagen är årstiden vår i alla fall och vi har verkligen njutit av solen i fulla drag.
Just nu pratar vi mycket om hur våra liv är och kommer vara när vi har läst klart på GLS. Lucy vill stanna kvar i Berlin och plugga en Master i arkitektur. Kan meddela att jag känner mig liten sugen jag med att stanna kvar, men å andra sidan kan jag inte se mig själv läsa ett ämne som psykologi på tyska. Mmmh, det blir bara svårare och svårare att veta, men jag tror det kommer klarna efter ett tag. Jag är glad över att få träffa så många spännande människor, alla är verkligen inspirerande och det är kanske det som gör att det känns lite grötigt just nu.
Ikväll ska jag möta upp en Tandempartner. Ska bli kul och spännande! :)
Frühling
......
und mehr...
